Ett jättestort tack och kram till
Tommy och Hans i Blekinge som ordnat en underbar helg för oss som var med
1-2/9.
En spättas betraktelser från bönpallen
Jag sitter på min tron, bönpallen, helt själv med mina tankar. Det doftar höst. Runtomkring mig mullrar det från 24 läckra vulcaner körda av mysiga, trevliga mc-vänner. Det blekingska landskapet har ännu inte skiftat över i höstfärger här nere vid kusten, men längre upp i skogarna börjar björkarnas blad att gulna. Tyvärr har vädergudarna
övergivit oss och ett stilla regn strilade från en gråmulen himmel,
redan på morgonen när vi vaknade. De strikta svarta skinnställen döljs
av färgglada regnplagg i gult orange, blått och grönt. Tommy sade att
min egen lila regnjacka för tankarna till sprakande höstfärger. Jag förstod
inte riktigt associationen då, men nu när vi glider fram längs vägarna
lyser min jacka ikapp med vägrenarnas rallarblomster och ljung och
villaträdgårdarnas höstastrar och dahlior. Trolleboda vsk – vägskäl - undrar just om man förr i tiden trådde dansen här på lördagskvällarna. Galgabacken – mina tankar går till forna tiders rättskipning vid tingsplatserna men dagens ungdomar förknippar dom namnet med galgarna i garderoben hemma? Stora stenblock i
skogen. Har det funnits en jätte Ram här också i tidernas begynnelse,
som i vrede eller strid med andra jättar slängt dessa tontunga stenar
omkring sig. Innan vi startade sa´
Tommy att det finns två sorters vägar i Blekinge. Dåliga, vackra vägar
och jävligt dåliga, jävligt vackra vägar. Det stämmer! Det är
stundtals så vackert att det nästan gör ont. Ett rådjur betraktar
oss på betryggande avstånd invid skogsbrynet och i en ung fruktodling
ligger ett enormt vitt sjok. Det rör på sig och jag ser att det är ett
hundratal stora fåglar. Men
är det svanar eller gäss? Det är för långt bort för att se. Det börjar dofta hav
och efter nästa krök öppnar landskapet upp sig och havet tar vid.
Matvik – vårt första matstopp. Det var nog flera som trodde att Tommy
och Hans döpt detta lilla fiskeläge för att passa rundturen men det står
faktiskt Matvik på vägskylten. Vi fortsätter efter en
efterlängtad kopp kaffe och fralla. En liten solrosodling på några
kvadratmeter ute på ett fält, får mina tankar att flytta sig tillbaka
till semesterresan för två månader sedan i Toscana. Där nere kantades
vägarna av gigantiska solrosfält. Nu närmar vi oss
Ronneby men dessförinnan kör vi ned i Ekenäs för att få ytterligare
information av Tommy. Ekenäs är ett mångfaldigt Villa Villerkulla.
Fantastiska hus fyllda av torn och tinnar och snickarglädje med en färgsättning
man sällan, ser kantar vägen och strandremsan. Här kan jag tänka mig
att bo! Efter Ronneby lämnar
vi kusten och börjar leta oss upp för nästa trappsteg. Som Selma Lagerlöf
beskriver i Nils Holgerssons underbara resa består Blekinge av tre
trappsteg. Det första har vi avverkat i och med vårt besök vid kusten,
nästa, jordbrukslandskapet, kör
vi igenom för att så komma upp på det tredje steget, skogslandskapet.
Blandskogen har bytts ut mot mer barrskog och här och var har skogen fått
ge vika för en insjö med mörkt stilla vatten och näckrosblad som kröner
ytan. Vi följer Utvandrarnas
väg mot vårt lunchmål, Vildmarkscaféet. Vi får en härlig lunch och
efteråt twistar Gun-Inger och jag loss till jukeboxens toner av Let´s
twist again. Så här måste våra mc-förfäder ha gjort på 50-talet. Nu är det eftermiddag
och innan vi startar nästa etapp av vår kortege tar Marie och jag av oss
regnjackorna. Nu får det allt vara slutregnat. Vi klarar oss nästan men
en liten skur till måste komma innan vi, när klockan passerat 15.30 och
vi passerar Mörrums bruk, får uppleva hur molnen spricker upp och flikar
av blå himmel tittar fram. Kortegen rinner på i jämn
ström. Vi har verkligen fått in teamworket när det gäller att stoppa
trafiken vid de större vägar vi måste passera. Andracykeln vinkas fram
av Tommy och kör i förväg för att vara på plats i korsningen när
resten av gänget anländer. Vi ligger sist ett tag men snart har
ytterligare motorcyklar fullföljt sitt ”stopp-uppdrag” och sluter upp
bakom oss. Det är en alldeles speciell maffig känsla att ligga sist och
se alla bakljusen på 24 motorcyklar ringla fram längs vägen i perfekt
disciplinerad ziczac-formation. Slutmålet närmar sig.
Karlshamns punschmuseum väntar liksom f d kommunens brandchef, numera
pensionerad men i full verksamhet med guidning av detta unika museum. Här
har punsch tillverkats sedan 1734. Ordet kommer från javiska och betyder
5. 5 är också ingredienserna som ingår i denna dryck. Arrak, renat,
vatten, socker och rhenvin. För 100 år sedan såldes 6 milj liter per år.
Nu är försäljningen nere i ¼ milj per år. Men så har ju utbudet på
marknaden av olika alkoholhaltiga alternativ ökat kraftigt också och
smaken förändrats över århundradet. Efter besöket på
museet sitter kaffe och kaka på det gamla sjömansfiket fint. Margreth Kennryd
|